Uti en rosenbuske satt

en näktergal,

och sjöng uti Italiens natt.

i Arnos dal

Och vågen lyddes, vestanvind

knappt andan drog,

och rödare blef rosens kind

när fåglen slog.

Då drog en vikingsson förbi,

en gäst från Nord.

Det rosenstånd med fåglen i

tog han om bord.

Nu står den ros i nordanvind,

står midt i snön,

lik rodnan på en skönhets kind,

men mera skön.

Och näktergalen slår sin drill

till Nordlands-ljud;

det låter som ett valdthorn till

ett segerbud.

Du söderns purpurkrona, brinn

på nordanfjäll!

Du söderns trånadssuck, försvinn

i vinterqväll!

1824.